Känslor.



Jag förstår inte varför jag inte kan låta bli att läsa vissa saker, just det här med kärlek kan få mig att må så illa så jag kan spy. Känner bara hur det vänder sig i magen av hopplöshet, avundsjuka, ånges you name it. Men när man gråtit en skvätt så känns det redan mycket bättre. Jag har bestämt mig för att sluta läsa nu, släppa taget o gå vidare, för du kommer aldrig bli min igen. Livet är hårt, orättvist o ett stort mysterium. Nu ger jag upp, jag orkar inte bli besviken mer. .



My love doesn't scare me, other peoples love scares me !






Jag har länge funderat på allt som har med kärlek att göra. Under 2010 så i princip tokletade jag efter någon hela tiden, jag kände mig pressad på nåt vis. På tala om hur många jag har dejtat, men det har bara blivit tok av allting, kanske bara jag som inte vart mig själv o inte riktigt redo för något förhållande? Känns som det mesta varit påtvingat o halvhjärtat. Men just nu har den där pressen släppt, jag känner mig på nåt vis mycket mer avslappnad å känner att nu får det bara hända det som händer. Är ni lika nyfiken som mig? Jag är hur nyfiken som helst på hur 2011 kommer att bli. Jag hoppas verkligen på att lite magic happens, för första gången sen Patrik så känner jag mig öppen för förslag. Menas det att jag verkligen gått vidare nu ? Tack gode gud för det i så fall.