Så tycker jag att det här är riktigt jobbigt... Varför ska allt vara så jobbigt för mig för? Känns som gud har skapat mig för att gå runt och må så här. Jag önskar att man kunde spola tillbaka tiden, få allt ogjort. Att du älskar mig som förut. Att livet kanske skulle sett annorlunda ut nu? Försöker verkligen inte tänka på allt. men det är så himla svårt att låta bli. Paniken stänger in mig, orkar snart inte gå runt runt här nå mer. BORT skriker det. Ibland önskar jag att jag aldrig träffat dig alls. Jag har inte sett dig på en hel vecka nu. Känns som ett år för mig. Men det verkar som att det är jätte lätt för dig? har du glömt bort mig nu?
Jag har ialla fall inte glömt dig....

Men ibland önskar jag att jag gjort det...för att slippa det här..