Min tomma blick, jag känner mig som en staty.



Kan ju inte sova igen som vanligt, vet inte varför, kan bara inte. . Jobbet har ringt mig 1000 ggr de senaste dagarna o frågat om jag vill jobba, men jag har inte orkat, vill inte jobba, har ingen lust alls. . Lägenheten ser ut som en enda röra, kämpar verkligen för att göra något i huvudtaget. men jag funkar inte som jag borde just nu. Längtar som sjutton tills i slutet av månaden då jag o Peter ska börja träna igen, o vilken form jaa kommer få. Nu jäklar!



Jag är inte ledsen för att jag är ensam, för det är jag van med, jag är bara ledsen för att jag trodde verkligen på det här, för engångs skull igen i mitt liv. .






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback